Vad vänstern ger, högern tar!

Mika är ingen vanlig grabb.
Han är sluggern från Komettorget.
Faktum är att närpolisstationen i Bergsjön kom till p g a honom.

-A det säger jag bara. Den som jävlas med mig får känna på den här, säger han, när vi möter honom i fikarummet på äldreboendet, Siriusgatan 47, och håller upp den tatuerade högerarmen.
-Den har känt på många gapande käftar, fyller han i och skrattet övergår i ett hostande.
Mika stoppar in en prilla snus och fortsätter.
-A va fan ska man göra? Dom lär sig ju inte annars.
-I plugget kallade dom mig vinkarkrabban, för den gick runt runt runt. A näven asså.
Mika tittar ner i kaffemuggen och upp på klockan. Fem i ett, lunchen är snart slut. 5 minuter kvar.
-Nä, nu ska mina små goa gummor snart ha mat. Jag har inte mer tid med er. Ni får komma tillbaka imorgon.
Vi försöker med en kort fråga till medan Mika diskar ur koppen.
Hur kommer det sig - nä, förgäves.

Inga-Lill, föreståndare och Mikas närmaste chef, suckar djupt och tittar långt ut genom fönstret.
-Nä, vi kan inte heller förstå det, över 200 misshandelsmål och samtidigt så älskad av både personalen och de boende här på hemmet.
Man får inte ihop det helt enkelt.
Han sköter sig exemplariskt! Vi kan ställa den stora klockan där, efter våran Mika.

Titta! Som nu t ex, när han har några minuter kvar av rasten, går han gärna ut och fotograferar vårens första sådd. Eller kanske någon fågel.
Det är verkligen synd att han ska in igen.
Jaa, det tycker vi på redaktionen med.

Gästkrönikör
Per Malmsten, Fighter Magazine, 2005