Det blåser på månen!

...eller hur var det nu igen, den där dan i juli 1969?

I "lugnets hav"... där allt började.
Hur många sekundmeter blåste det egentligen?


Ur den gamla idésamlingen, "Tänk att jag tänkte!" från 1999, kommer här några gamla tankar kring alla månlandningar!
Lägg märke till pluralformen!
För jag tycker synd om alla andra fantastiska rymdmän, som inte alls fått samma uppmärksamhet.

Som Armstrong, Aldrin och Collins fått. Grabbarna på 11:an.













(här ses t ex ett fotavtryck från Apollo 12 gänget, om det är från Gordon, Conrad eller Bean låter jag dock vara osagt.)

Så, varför väljer man att hylla och lovsjunga killarna på 13?
Dom som aldrig fick till det!?

Det är ju för 17 gubbar som Shepard, Roosa och Mitchell, på nummer 14, man ska göra filmer om!
För att inte tala om pojkarna på 15, Scott, Worden och Irwing, som t o m tog med en bil(!), en LRV (=Lunar Roving Vehicle)
Wow! - Gör en TV serie NU!
Om dom, eller månmännen på 16, Young, Mattingly II och Duke som körde runt med LRV:n i april -72. Ha ha ha (förlåt..)

Hela Apolloprojektet lades förstås ner, och de äventyrslystna kamraterna på nr 17 insåg att det inte fanns mer att hämta där uppe.
Cernan, Evans och Schmitt tog med sig lite skrot och åkte hem. December -72.

Nedan syns några idag levande legender inom månlandarbranschen.
Hjältar!
God Bless You Guys, and The United States of America.













(Månpionjären Armstrong längst till vänster.)