10 Minutes And Counting

Taepo-Dongen rasslade iväg med en ursinnig kraft.
Ljuskäglan bländade en samlad elit uppe på kommandobryggan.
Men snart hade både ljuset och oljudet bytts ut mot total tystnad.
Vad hade hänt?
Hur kunde det gå så snett? Eller rättare sagt, hur kunde den gå så snett?

---

Ännu en natt hade gått mot dag i Pyongyang, och lille Kim Jong Il hade inte sovit en sekund.
Han visste inte hur många gånger han hade vänt och vridit på sig. 10? 15?
Flera gånger hade han sprungit upp och klappat på den stora röda knappen...
Det är den 31 augusti 1998 och dagen D är inne.
Han skulle äntligen få se den nya uppgraderade Taepo-Dong 1 missilen i aktion...

Taepo-Dong systemet hade uppgraderats och år av forskning och utveckling hade äntligen gett resultat. Med god hjälp av ryssarna hade både räckvidden och träffsäkerheten förbättrats avsevärt.
Lille Kim, som alltid hade varit intresserad av raketer och smällare, leker vid frukostbordet med två leksaksraketer som "slåss" mot varann i luften.
Pang - du e död!
Nä, pang-pang, du e död!

Den gamla interntelefonen sprakade till, precis när en av raketerna sveper in över bordskanten och sätter in en fullträff - Swoooosh - juiceglaset går i 1000 bitar på marmorgolvet.

"1 timme kvar, vår store ledare, nedräkningen har börjat", säger adjutanten i andra änden.

Lille Kim stoppar ner leksaksraketerna i byxfickan och rusar ut på toaletten.
Han håller på att spricka av entusiasm!
En hysterisk skrattsalva hörs där inifrån. Han spolar, springer ut, och bort i korridoren.

Han räknar febrilt på den stora miniräknaren och dom små, små fingrarna slår 3 - 6 - 0 - 0 + 7 - 0 - 0 = 4 - 3 - 0 - 0 ( han upprepar proceduren flera gånger, för att försäkra sig)
Tretusensexhundra plus sjuhundra, kilometer...
Hmm....det blir 4300 kilometer....det är bra!
Det är braa!
Arbetsrummet är nu välfyllt med folk. Stenansikten överallt. Militärkepsar.

Telefonerna på det jättestora skrivbordet ringer i kör!
-Jaaaa!!!, skriker lille Kim, skrattar och lägger på!
-Jaaaa!!!
Och så håller det på. Skrattar och lägger på!

Taepo-dong missilen krånglar sig ur sitt grepp, norr om stan, och försvinner snart ur sikte, endast en ljuskägla kan skymtas på den stålgråa himlen. Långt därborta i öster...
Inne i kontrollrummet står lille Kim. Storögd, tårögd, hoppar och hoppas.
Han kan följa roboten på den gigantiska skärmen, 1000, 2000, 3000 - men vänta!?

Vad gick snett? Vart tog den vägen?
Den bananliknande symbolen på skärmen har övergått till en pytteliten blinkande prick.
På samma ställe!?
Endast några trötta japanska fiskare och några bläckfiskar skulle veta exakt...

---

På 7-års dagen ägnar vi en tanke på hur många uppgraderingar lille Kims drömraket ska få!?
3? 5?
Hur långt skall det gå?
Hur långt skall den gå?
Tänk om...