Kan en uteliggare vara söt?

På väg till jobbet imorse såg jag en pundare.
Han hade nog precis vaknat och klivit upp.
Han verkade irriterad över något.
Spottade, fräste och hytte med händerna.
Kanske hade han sovit dåligt?
Kanske hade han problem med sura uppstötningar?
Egentligen var han en "man i sina bästa år"!
C:a 1.80 lång, brunt hår och runt 40 bast.
Men här snackar vi slitet, trasigt och eländigt.

Den oundvikliga frågan dök upp.
-Kan en uteliggare vara söt?
Jag menar, är en uteliggare, kvinna eller man, per definition, endast en person som ligger ute?
Eller är det också en person som ligger utanför de normer vi har för vad som är "sött"?
Går det att kombinera sötma med uteliggande?
Man hör ju sällan;
-Åh, vilken söt uteliggare jag såg nere i parken igår.
Eller;
-Jag tror jag håller på att bli kär. Du vet Lena som bor där borta i tunnan.

Och förresten, hur många av dom som ligger ute, ligger i själva verket ute?
Är dom inte egentligen inneliggare, dvs, ligger på olika härbärgen, tillnyktringsenheter (TNE), häkten, eller källarförråd?
Är det inte i själva verket en romantisering av släktet, såsom "luffare" eller "dagdrivare"?
Man ser ju knappast några riktiga luffare nuförtiden!?
Knappast några tvättäkta uteliggare heller, som trotsar vinden, kylan och det knöliga underlaget.
Nä!
Men framför allt?
Finns det någon av dessa inneliggande uteliggare som är söta?

Det undrar jag...