tisdag, september 20, 2005

The Mother Of All Bother

"Är pessimismen genetiskt betingad?"

-Nej!! Jag är realist, sa hon, och slog igen dörren.
-Det kommer aldrig att gå, hördes ute från köket.

---

Hur kommer det sig att vissa människor har grundinställningen "det löser sig, ska du se"?
Medan andra lever i övertygelsen att "det kommer aldrig att gå"?
Och någontans där i gränslandet lever det säregna folket, realisterna...?

Vi måste ju vara många som funderar över hur två av de mest kraftfulla krafter vi har här i världen, optimismen & pessimismen, verkligen kommer till? Och var de finns?

Kommer det mesta att gå åt helsike, ifall man har två stadiga pessimister till föräldrar?
Eller föds man likt en neutron och laddas sedan åt endera hållet?
Allt efter resans gång, så att säga!?

Eller kan det vara precis tvärtom?
Att vi alla har dessa urkrafter inom oss, men att vi låter dom tyglas beroende på omständigheter?
Dvs, kan en "tvättäkta" pessimist även ligga inne med vansinnigt hoppfulla idéer och liksom "byta sida" över en helg!?
-Näej, normalt skulle det här aldrig fungera, men idag känner jag att det kommer gå toppenbra!! ( tveksamt eller...?)

Kan pessimismen rent av vara nyttig? Behövs den precis lika mycket som optimismen!?
Men vem gillar en pessimist?
Vem uppskattar egentligen vibbarna en högljudd, krånglig pessimist skickar ut?
Får den ta oförtjänt mycket skit?

Var sitter dessa krafter då?

-I lillhjärnan här uppe hittar ni optimismen, föredragshållaren pekar glatt med sin laserpenna.
-Å här framme i pannloben ligger pessimismen och trycker... samme gråhårige man pekar igen.

Kan det vara så?

Hittar vi dom där inne?

Eller är det helt enkelt miljön vi vistas i?
Kan en miljö i harmoni och samklang skapa optimister á la löpande-band-principen!?
-Jadå, i våran grannsamverkan ser vi ljust på ränteutvecklingen, säger Ulla innan hon tar ett stort bett i tårtan..
Hur stor kan "miljön" vara då?
En grannsamverkan?, en stadsdel?, en delstat?, eller ett helt folk!?
Kan ett helt folk bli kända som värsta glada skitarna, som bara tror gott om folk & framtid, precis som det andra udda folket som bara är kända för att vara lagom?

Ja, kan det vara så?

Så kan det vara, ja!

1 Comments:

Blogger Bloggman said...

Javisst, se bara på Nordkoreanerna - de ligger ju dig varmt om hjärtat. De är ju stans goaste optimister. Där ser du vad motivationsfaktorer är värda!

8:49 fm  

Skicka en kommentar

<< Home