eller är det tvärtom?
---
-Vem skulle jag vara utan mitt gnistrande leende? tänkte Silvio när han ställde ifrån sig eltandborsten.
Hade jag kommit lika långt?
Det hade blivit torsdag i ännu en hektisk vecka.
Dagen till ära skulle han spendera i rätten, vilken gång i ordningen hade han ingen koll på.
-Ha ha, Gud så tjatigt, hur orkar dom? Silvio gurglade och spottade ut.
Tittade långt i spegeln, tog fram en tandpetare och tog för säkerhets skull även en omgång med den.
-Ha ha, jag ska nog fanimej köpa upp den där Högsta Domstolen också, så ska dom få se vem som bestämmer här i stan, mumlade Silvio medan han petade och sög saliv mellan tänderna.
-Nä, det här duger inte!
Det får bli en vända till med tandborsten, och med ett stilla avtagande tempo i surret körde han runt, runt, noga, noga.
Uppe och nere, nere och uppe, fram och bak.
Gurglade och spottade.
Precis som han lärt sig.
"70 år och 97 miljarder på banken" hade Il Giornale basunerat ut samma vecka.
Hur fan räknar dom då!??
Det är ju lågt - He he!
Äh, nu får det vara bra.
Med tandborsten ja, för nu åkte tråden fram.
"Glöm inte tandtråden" hade hans gamla mamma ältat som ett mantra!
"Tandtråden - Silvio" "Tandtråden"
"Tappa inte tänderna på äldre da´r, Silvio."
"Det kommer du ångra."
"Se bara på din far."
Kommentarerna hade varit påfrestande.
Tråden åkte kors & tvärs i käften.
Mmmm..mm..mmm..maa... Puccini hade varit Silvios favoritkompositör i många år.
Mmmm..mm..mmm.maaa....Madama Butterfly!
Det var Puccinis mästerverk!
-Vilket är mitt? tänkte Silvio medan han tog en ny tråd och virade upp på sina pekfingrar.
Ringde det?
Silvio tittade på klockan, hur lång tid hade han kvar?
Skulle Argile köra honom till rätten?
-
Vilket är ditt mästerverk egentligen, Silvio stannade upp och tittade långt i spegeln.
Med en allvarlig min stirrade han för ett ögonblick, djupt, i sina mörka ögon.
Det kändes som en evighet.
Men i ett sprakande leende bröt han upp tystnaden och skrattade!!
Ha ha ha - hela DU är ett mästerverk!
Silvio släckte toalettlampan och gick ut.
