torsdag, september 29, 2005

Det räcker nu, Mr Anka!

Du har gjort ditt, Paul.
Att ge sig på Van Halens gamla Jump, skulle inte ens Van Halen själva göra!??
Att sedan ogenerat sjunga om hur Teen Spirit Smells Like får ju vissa att vända sig i graven!

Jag vet att du förmodligen inte läser detta, men fortsätt sjung om Becel, Lätt&Lagom, Lätta och Bregott.

Eller lägg av!

måndag, september 26, 2005

Sov gott, min lilla terrorist!







Delfiner som tränats till att skjuta bedövningspilar på terrorister och dykare, kan simma omkring i vattnet utanför New Orleans. Det påstår källor som brittiska tidningen The Guardian pratat med.

När orkanen Katrina drog in över New Orleans sveptes delfiner med ut till havs. I området finns flera akvarier för uppvisning av delfiner men även militära träningsanläggningar för de intelligenta djuren.

Tränade att patrullera och beskydda Sedan 1989 har den amerikanska marinen tränat delfiner för militära ändamål. Bland annat har de fått lära sig att patrullera kring fartyg och Trident-utbåtar i hamn. De är också tränade för slå larm och attackera dykare som försöker spränga eller sabotera militär utrustning. Bland annat har delfiner använts för att leta minor i närheten av en irakisk hamn, uppger The Guardian.

The Guardian har talat med personer med insyn i den militära delfinträningen. De säger att delfinernas akvarium förstördes av orkanen Katrina och att djuren sveptes med ut till havs. Enligt de personer tidningen pratat med kan det röra sig om så många som 36 beväpnade delfiner som rymt och att det är mycket viktigt att delfinerna fångas in så snabbt som möjligt.

Leo Sheridan, 72, har tidigare jobbat för regeringen och hans källor bekräftar att tränade delfiner rymt.
– Jag är orolig för att de kan ha lärt sig att skjuta dykare i våtdräkt som spelat terrorister under övningarna. Om dykare eller vindsurfare misstas för spioner eller självmordsbombare och om delfinerna är utrustade med giftiga pilar, då kan de skjuta, säger han.
Militären vill inte kommentera rymningen
Pilarna sitter fast på delfinen med en speciell sele och är designade att söva personen som träffas.
– Det är meningen att militären ska kunna förhöra personen senare, men vad händer offret inte hittas på flera timmar, undrar Leo Sheridan.
I normala fall är delfiner kontrollerade via signaler som skickas till en sele runt djurets nacke. Leo Sheridan är orolig för att djuren inte ”säkrats” och gjorts ofarliga innan orkanen drog in över förläggningen.
När delfiner från olika akvarier försvann hjälpte den amerikanska marinen till att leta efter dem. Åtta delfiner återfanns med marinens hjälp, men innan de lämnades tillbaka genomgick de en noggrann undersökning.
Leo Sheridan är övertygad om att marinen först ville vara säkra på att det inte var deras egna delfiner.
Den amerikanska marinen bekräftar att de tränar delfiner för militära ändamål men vill inte kommentera om några delfiner har rymt.

torsdag, september 22, 2005

Degerfors finns i mina tankar!


Ernst närmar sig Aftonstjärnan, The Evening Star...
weblog 050922, 00:02:33:64:860
mach 21










Men hur jag anade detta föga
Att mötas av ett enda stort skrämmande öga

Min saknad till jorden är stor
och till dig såklart, lilla mor

En fantastisk resa, det må jag lova
Sett stjärnor, födas och dö, kallas visst supernova

När jag nu pedalen släpper, är det med sorg i sinn´
Det här är det största som hänt i mannaminn´

För 2 meter man, både händig och snygg
Vi får hoppas och tro, att här blir han trygg


Om 10 dm är avståndet från jorden till solen, så är 500 mil avståndet till Aftonstjärnan där Ernst finns nu.
Mer info följer så snart dockningen påbörjas

onsdag, september 21, 2005

Gammal kärlek rostar aldrig!

Matra Simca Bagheera 1300 -78

Någon har hittat min gamla röda leksaksbil.
Förstorat den. Gjort den fullskalig?
Och målat den gul.

Men oj, vad snyggt det blev! Imponerande!

Så snälla, om du som gjort det här, läser detta, finns namn och nummer längst ner.
Hör av dig!

Joe Satriani lirar Ibanez!























Snacket har gått under våren och sommaren.
Fender, BC Rich, Larivée? Bla bla bla, glöm allt nu.

Joe Satriani har sajnat för Ibanez!

Såhär kommer det preliminärt se ut till hösten;

Marshall Förstärkare
Di Marzio Plektrum
D´Addario Strängar
TC Electronic Wa-Wapedaler



Tack till Donnie Hunt / Guitar World S.F & N.Y, I.R.D & U
See ya guys!

tisdag, september 20, 2005

The Mother Of All Bother

"Är pessimismen genetiskt betingad?"

-Nej!! Jag är realist, sa hon, och slog igen dörren.
-Det kommer aldrig att gå, hördes ute från köket.

---

Hur kommer det sig att vissa människor har grundinställningen "det löser sig, ska du se"?
Medan andra lever i övertygelsen att "det kommer aldrig att gå"?
Och någontans där i gränslandet lever det säregna folket, realisterna...?

Vi måste ju vara många som funderar över hur två av de mest kraftfulla krafter vi har här i världen, optimismen & pessimismen, verkligen kommer till? Och var de finns?

Kommer det mesta att gå åt helsike, ifall man har två stadiga pessimister till föräldrar?
Eller föds man likt en neutron och laddas sedan åt endera hållet?
Allt efter resans gång, så att säga!?

Eller kan det vara precis tvärtom?
Att vi alla har dessa urkrafter inom oss, men att vi låter dom tyglas beroende på omständigheter?
Dvs, kan en "tvättäkta" pessimist även ligga inne med vansinnigt hoppfulla idéer och liksom "byta sida" över en helg!?
-Näej, normalt skulle det här aldrig fungera, men idag känner jag att det kommer gå toppenbra!! ( tveksamt eller...?)

Kan pessimismen rent av vara nyttig? Behövs den precis lika mycket som optimismen!?
Men vem gillar en pessimist?
Vem uppskattar egentligen vibbarna en högljudd, krånglig pessimist skickar ut?
Får den ta oförtjänt mycket skit?

Var sitter dessa krafter då?

-I lillhjärnan här uppe hittar ni optimismen, föredragshållaren pekar glatt med sin laserpenna.
-Å här framme i pannloben ligger pessimismen och trycker... samme gråhårige man pekar igen.

Kan det vara så?

Hittar vi dom där inne?

Eller är det helt enkelt miljön vi vistas i?
Kan en miljö i harmoni och samklang skapa optimister á la löpande-band-principen!?
-Jadå, i våran grannsamverkan ser vi ljust på ränteutvecklingen, säger Ulla innan hon tar ett stort bett i tårtan..
Hur stor kan "miljön" vara då?
En grannsamverkan?, en stadsdel?, en delstat?, eller ett helt folk!?
Kan ett helt folk bli kända som värsta glada skitarna, som bara tror gott om folk & framtid, precis som det andra udda folket som bara är kända för att vara lagom?

Ja, kan det vara så?

Så kan det vara, ja!

måndag, september 19, 2005

Fy skäms på dig, Bengt Källquist!

"Ärade publik, barn i alla åldrar. Hjärtligt välkomna till Cirkus Maximum - Sveriges Nationalcirkus!
Jag hoppas att årets föreställning "Formidable" kommer ge er lika mycket glädje och värme som det har gett mig att utforma denna föreställning.
Trevlig förnöjelse!"




Glädje - Poooaah!

Förklara istället hur 1 vuxen och 1 barn går ifrån Din Cirkus 580 kronor fattigare!?
Vare sig det vuxna barnet eller något av alla de yngre barnen blev ju något gladare!?
Bengt, Din Cirkus gör ingen glad.
Jag såg mig omkring vid utgången.
Din Cirkus skapar bara ledsna miner.
2½ timmes rent kaos. Försäljningshysteri! Leksaker som ni kör upp i ansiktet på alla ungar.
Godis, chips, läsk, popcorn, glass, varm korv, leksaker, leksaker och leksaker.
Måtte din Cirkus aldrig mer lura barn i alla åldrar till något skratt.
För det enda Din Cirkus lurar är barnens veckopengar!
Du åker land och rike runt för att lura barn i alla åldrar på pengar!
Jag var naiv, och trodde att det fanns en passion och glöd för sånt där ni håller på med.
Nåt äkta.
Men det fick jag bekräftat i lördags den 17:e september.
Att det är en bluff.
Nä, åk land och rike runt, ställ dig i manegen och berätta sanningen.
Säg VARFÖR Du egentligen håller på i cirkusbranschen!?
Förklara hur mycket Du plockar ut ur den här cirkusen, och hur mycket Du ger dina sura, bittra medhjälpare?
Det finns ingen glädje i Din hyperkommersiella cirkuskaravan!
Usch.













( bilden föreställer en skojare )

fredag, september 16, 2005

Nu kommer mörkret!

















Kära Elsabeta,

Dagarna är mörka nu.
Jag har gått och blivit riktigt deppig.
Det är ingen skillnad på dag och natt.
Jag vet inte om jag står pall.
Allt är som ett stort svart hål.
Sömnproblemen håller mig fast som i ett järngrepp.
Men igår natt (dag?) fick jag i alla fall målat om här.
Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand.
Precis som jag.
Precis som du.

E


Kirchsteiger weblog, utkanten av Andromeda, mach 14,5

tisdag, september 13, 2005

Å herren sade

"Ni, söner och döttrar av Ulster,
marschera till Portadown.
Vidare till Drumcree.
Där skall ni finna eran lycka.
Ställ till så mycket jävelskap ni kan.
Stick husen i brand.
Kasta sten mot alla poliser.
Krångla så mycket ni orkar.
Ty herrens ord står fast.
Och jag är Wilhelm af Oranien.
Kom till mig ifall ni vill veta mer om
sprängdeg och dynamit.
Kom igen, nu tar vi tillbaka Belfast!
Låt inte dom jävlarna få bestämma!"
Amen.

Kannibalismus - Ein Shock an der Blogg...

-IBM Deutschland, Guten Tag.
-Tag, mein name ist Armin, ich suche Berndt-Jürgen Brandes.
-Ein Moment, bitte.






Vi tar det på svenska.
...och från början.
Håll i er nu.


-Hallå!?
-Hallå, är det Berndt-Jürgen!?
-Jaa..
-Hej, det är Armin här.
-Ja, hallå!! Hej! Hur mår du!?
-Tack bara bra!! Själv? Ville bara dubbelkolla om torsdag? Kan du fortfarande?
-Jasså, torsdag? Sa vi inte onsdag?
-Gjorde vi det!? Hmm...vänta, så skall jag springa efter min filofax. Ha ha, den är rätt bra att ha ibland.






...

-Okej, men då syns vi på torsdag. Jag tar tåget från Berlin. Kliver man av i Rotenburg?
-Nej, du går av i Kassel, jag hämtar dig vid stationen.
-Hej hej!

...

Detta är bara upptakten till vad som skulle bli en av de mest spektakulära historierna i Tyskland, ja i Europa och kanske hela världen!

...

-Gick resan bra?
-Jodå, fick jobbat lite också.
-Skönt. Är du hungrig?
(Armin bygger upp aptiten..)
-Ja, jo, det skulle sitta fint med nåt snart.
-Indiskt kanske?
-He he he...din lille rackare, jag vet nog vad du vill ha...
-Jag har köpt några fina Cabernet-Sauvignon. Vad skulle passa till det?
-Mmm...vet inte....tänker du på nåt speciellt kanske...?







-Ja, kanske det...
(fr o m nu kommer allt dom pratar om kretsa kring "mat" och att äta)
-Kina?
-Naej, hellre Thai i så fall. Det måste vara lite "fart på grejerna"!
-Ja, jo.

...

"if you´re blue, and you don´t know, where to go to, why don´t you go where fashion sits?"
"Puttin´ on the Ritz"
(Taco står nästan på bordet i vardagsrummet)
-Neej, är det 10 gången vi hör låten? Snälla byt skiva.
-Mmmm
-Snälla?
-Mmmm
-Vad gör du?
-En vinsås.
-Vinsås? Skulle vi inte äta thaimaten vi köpte!?
-Nej...







...

Med ett rap vaknade Armin till. Han hade aldrig vaknat till ett rap förut. Blev en smula förvånad och kunde inte låta bli att skratta till. Som i ett osannolikt rus kunde han för ett ögonblick inte orientera sig.

Låg han i sovrummet?

I garaget?

Vad gjorde han i garaget? Innefrån huset hördes Taco fortfarande spela "if you blue, and you don´t know..."

Vad hade hänt? Vad var klockan? Varför låg alla verktyg på garagegolvet? Sakta, sakta började han få ihop pusslet. Gick in i hallen och såg det som om han vred tillbaka klockan. Mer och mer bilder klarnade i huvudet på Armin. Han skulle helt förstå när han spolade tillbaka bandet. Bandet som satt i den stativmonterade videokameran inne köket...

Med ett leende fick han se hur kvällen hade förlöpt. En dröm hade gått i uppfyllelse. Tänka sig, mumlade Armin medan han tittade ut genom köksfönstret.

Ända sen 8 års åldern hade han drömt om att äta människa. Nu hade han äntligen fått göra det. Valet hade inte varit enkelt. Det handlade inte om kött eller fisk, peppar- eller bearnaisesås, Märklin eller Fleischmann, detta var något helt annat val Armin hade gjort...

...

Kannibalism finns inte i tyskt rättsväsende. Förmodligen ingenstans i den civiliserade världen. Det finns inga lagar som reglerar Armins (o)mänskliga aptit. Armin dömdes till 8 år. För dråp. Straffet lindrades då Bernd-Jürgen ville bli uppäten. Armin blev en s.k barmhärtighetsmördare, något som skulle komma att lindra straffet. 2007 är Armin åter en fri man. Redo för nya projekt att sätta tänderna i...

måndag, september 12, 2005

Buskis, revy eller fars?





Många är vi som funderat. Som undrat var gränsen går? Vad man skall kalla det?

Men varsågoda, nu ska vi försöka räta ut dom, alla frågetecken - en gång för alla.
Se detta som det slutgiltiga svaret på;

Är det buskis, revy eller fars!?

Okej. Vi börjar med buskis. Eller "snuskis" som man borde kalla det.
För det måste vara snuskigt för att vara buskigt, så att säga.

Ett känt exempel är "Birger" & "Olle" eller Stefan & Krister.
Exempel;

-Näej, myggena vaå inte saå faorliga, värre vao det me´ kalven som ville dia hela natta.
( mannen som fick stå fastbunden, naken, i kohagen hela natten för en vadslagning han förlorat )
Läs den gärna en gång till.

Det krävs alltså en bonnig bas. Gärna djur eller redskap. På det lägger man landsortskomik i form av dialektalt pladder. Och som sagt snuskiga grejer.
Dialekten / snusket är centralt.
Korkat och vulgärt på en gång. Gärna lyteskomik.
Solklar buskis.

Revy?

Mera substans. Gamla anor. 1800-tal. Blandning av musik och sketch. Satir. Povel Ramel. Galenskaparna & After Shave. Gula Hund. Dubbelgöken. Klassiska revyämnen. Tyvärr finns många trista exempel som Peter Flacks "Hjalmar" - men det kompenseras av Hasse & Tage och deras "Lindemän".
Exempel;
-"De andra, de kör... du vet, de har de här systemen, olika systemen, känner du till dom?, 4-4-2, 3-5-1... vi har ett annat system som är: 543 896 81"
( fotbollstränare Bob Lindeman om att han har ett annat system, och direktnumret till Lisas massageinstitut )
Solklar revy.

Fars?

Nu smäller det i dörrar. För här krävs rekvisita. Strunta i innehållet. Huvudsaken är att det smäller i dörrar. Folk skall gå ut och folk skall gå in.
Nils Poppe. Eva Rydberg.
Pilsnerfilm fast på scen.
Här finns egentligen inget innehåll alls. Förutom förvecklingar och missförstånd.
Exempel:
-Bam! Har du sett till Eva-Britt?
-Nä, jag trodde hon var med dig!
-Med mig??
-Hon har ju varit med dig hela dan!
-Nä, jag har inte sett henne.
-Bam! Här är jag - Eva-Britt!.
Solklar fars.

Nya ämnen nästa vecka.

Väl mött!

Per aspera ad Astra



" genom svårigheter mot stjärnan "


E Kirchsteiger webblog 050912, trioniderna, mach 14







Kära Mor,

Jag har mött oväntat hårt motstånd genom trionidbältet. Gasbumlingar stora som Karl Johansvampar har slagit mot kapseln natten igenom.
I brist på sömn har jag dock hunnit med att sy nya gardiner samt baka ett lavendelbröd.
Det börjar bli riktigt fint här inne.
Det lilla runda fönstret jag tittar ut genom ger en väldigt fin kontakt mellan ute och inne. Det är som om ute och inne vill varandra nåt.

Det är någonting med att sitta här uppe och tälja, det är någonting.... jag tycker det är väldigt, väldigt skönt.

Din son,

E

tisdag, september 06, 2005

Ferenc Puskás - A nemzet tributum archivum sportolói












Jonapot kivanok,

1927. Áprillis 2-án születetett Kispesten. Itthon és külföldön a legismertebb magyar sportoló, minden idõk egyik legnagyobb labdarúgója. Az Aranycsapat csatára világklasszis balösszekötõje, csapatkapitánya. 1967 között a Real Madrid játékosa, bajnok. 1993-ban rövid ideig szövetségi kapitány.

Közönum, Ferenc.

torsdag, september 01, 2005

Farväl min konkubin!



Upphittad dikt hemma i Ernsts gamla sommartorp.

"Farväl min konkubin, nu är det bara lilla jag och en gasturbin. Jag hoppas att se dig igen, men jag vet, det kan bli svårt. Lova mig en sak - ta det inte så hårt. Vi kommer passera vår sol, ja jag har tagit med mig din farmors fina vävstol. På väg mot min aftonstjärna, jag tänker på dig, min sällsamma silvertärna"

En bänk, en måne å 3-4 öl


11 mest nedladdade Alf Robertsson låtar på iTunes just nu:


1. Jag skall bara ut och handla öl
2. Kroppen är här men själen är borta
3. Naej, jag har bara druckit öl
4. En bänk, en måne å 3-4 öl
5. 1979 - staden e vår
6. Hundar, ungar och hembryggt äppelvin
7. Musiken tystnade och ölen tog slut
8. Gamle preppen
9. Va fan e min öl?
10. Skånegatan 06:00
11. Ett glatt gäng

Han kallades Nuuk


eller "Balladen om en eskimo"












Derivathandlaren Barbara Goldstein sträcker på sina ben.

-Gud, så tjatiga dessa Tokyoresor börjar bli, jag måste få till en förändring, tänker hon.
Pocketboken hon köpte på JFK några timmar tidigare, gör ju inte saken bättre.
Storyn håller ju inte! Rena dyngan!

Eller tänker hon på jobbet igen?
Tandläkaren?
Får inte glömma att boka tid.
Allt flyter bara ihop.
-Nä, den åker ner i väskan igen, mumlar hon tyst för sig själv.

Mmm, det kanske är lite väl magstarkt att klaga, sedan någon månad har hon ju sluppit "pöpeln" i Economy Class.
Kanske är hon irriterad på grund av det där ilandet i tanden.
Men John måste ju nån gång förstå!?
Gör han inte det, kommer jag ju närsomhelst tacka ja till JP Morgan Chase stående erbjudande.
Trehundratusen dollar i signing-bonus skulle dessutom sitta fint till julshoppandet, tänker Barbara och småler när hon med halvöppna ögon tittar ut i den arktiska natten.

Om hon bara visste hur hon skulle lägga upp det på nästa BRM...

Precis samtidigt, c:a 40 000 fot rakt under flygmaskinen droppar det oupphörligen från taket i Nuuks lilla igloo.
Igloo är förresten synd att säga, hydda passar nog bättre.
Det var ett tag sen det lilla inuitsamhället bestod av igloos.

Nuuk har varit uppe och tätat hela natten, men det hjälper inte, ingenting verkar hjälpa.
-Jag får väl skylla mig själv, tänker Nuuk, när han slår upp en stadig whiskey, och försöker glömma eländet.
Han hade ju chansen när kommunen erbjöd en 2 rummare inne i byn.
Men den gången tackade han nej, och sen kom erbjudandet aldrig tillbaka.

Då gick ju jakten på högvarv, och sälskinnen såldes i parti och minut, men det är andra tider nu.
Ja, det är andra tider nu.
Lågpriswhiskeyn forsar ner i strupen och en ny står redan på bordet.
Nuuk som är den äldsta brodern av tre, valde att stanna kvar och kämpa.
Men förgäves.

I skenet av den gamla vägglampan tittar han på familjefotot.
Tårarna droppar i takt med vattnet från taket.
Han minns som igår hur han ställt kameran på självutlösning, men inte hunnit tillbaka riktigt.
Han kom bara med till hälften.
Det var en sån fin dag. Hela familjen var samlad. Han trycker tummen försiktigt mot var och ett av ansiktena. Sonen och dom fyra döttrarna...

Nu är whiskeyflaskan är snart tömd.
Nuuk skakar ur det sista innehållet.
-Nu finns det verkligen ingenting kvar, tänker han och kan inte låta bli att skratta till mitt i allt gråtande.
Sedan isbjörnen tog hans yngsta flicka, hade han varit medveten om att det bara var en tidsfråga.
När skulle han sitta såhär?
När skulle dagen komma?

---

Barbara sover tungt nu.
Hon har insett det att en av fördelarna med Tokyo, är att hon får sova.
London var ju faktiskt rena skämtet.
Fick inte sova ut på 3-4 dagar.
-Herregud, dom påsarna kan jag inte sträcka mer, brukade hon skämta med en av väninnorna på börsen.
Hon drömmer.
Hon drömmer om väskor.

---

Skotten kunde ibland gå av nattetid.
Dom kunde verkligen eka bland kullarna.
Oftast handlade det om laglig jakt.
Ibland fylleri och olovlig jakt.

Men denna natt handlade det om ett hål som aldrig kunde lagas.